L.E.R'Renzo -

Renzo

jaha då var det dags igen efter ett låååååångt uppehåll, tiden har inte riktigt räckt till.

Renzo har blivit kastrerad, det var samma veterinär som när han låg inne för akut matförgiftning när han var liten så han var inte direkt glad på sjukan. Munkorgen åkte på på studs och sedan var det rätt lugnt. Operationen gick bra men jag fick själv hämta honom från buren när jag kom för han släppte inte in någon av syrrorna.

Han har lagt på sig sedan operationen och nu ser han riktigt fin ut :)

Han är fortfarande, om kanske inte mer vaktig nu och har stenkoll på allt som rör sig, vi jobbar på det men det tar tid. Över lag tycker jag han har blivit mer lyhörd på mig, men då ska också tilläggas att vi är ute och tränar minst en timme per dag. 1-mils promenader blandat med 40 min joggingturer, klövjepromenader och lydnad har gjort små underverk men ännu är det långt kvar för den lilla byrackan.

Nu är han 14 månader och ska testa allt, han är riktigt full i fan och i bland driver han mig till vansinne, lika ofta får han mig att tokskratta. Det är inte lätt att vara "ensamstående" pinscherägare och ibland undrar jag om jag verkligen gör rätt i att behålla honom. Men tanken på att leva utan honom får det att tjockna i halsen och just i de ögonblicken kommer han med sina fina ögon och sin blöta nos och bara myser.

I lördags fick vi sällskap av Danne och gammeltanten Doris ut i Farstanäs skogen. Hundarna sprang lösa i de timmar som vi var där och Renzo skötte sig utmärkt. Kom på varenda inkallning och stannade varje gång jag bad honom. Doris skulle självklart bada men Renzo stod bara och titta på henne som om hon var helt galen. Han är ju som bekant inte speciellt förtjust i vatten.

Så kommer då en hundägares värsta mardröm;

lilleman får syn på en ankmamma med hennes bebisar vid vattenbrynet och kutar ner på vattnet. Han står och hetsar på klippan och jag känner mig rätt lugn för han gillar ju som sagt inte vatten. Tji fick jag hundskrället hoppar ner i vattnet och kommer på sig själv direkt när han kommer upp till ytan, han vänder på en 5-öring men kommer INTE upp. Paniken är total i hans ögon och han kämpar som en vettvilling men får inget fästa på den hala klippan. Jag får tillslut tag på honom halv liggandes på kanten ner till vattnet med Danne som håller fast mig så att inte jag också ska ramla i. Ont i hjärtat var vad jag fick av att se honom så panikslagen, tur att jag inte var ensam annars hade jag väl suttit och bölat en skvätt efter det där känslig som man är!!

Här kommer lite bilder på världens bästa men jobbigaste hund ;)